När allt ordnat sig och Fredrik är på väg hem och det bara är en timme kvar att gå till tandläkaren (vilket innebär för sent att boka av) så börjar svullnaden i munnen gå ner och jag kan stänga munnen och tugga igen...
Jaja, är de inte typiskt!?
Visst det är på gott och ont, jag slipper ha svina ont i alla fall (ont gör de fortfarande) och jag kan ju fortfarande kolla upp min andra visdomstand när jag ändå ska gå, har nämligen en till som är på väg ut som petar rakt ut ifrån tandraden, tandläkarn sa de till mig sist att jag kommer få dra alla mina visdomständer.
De e så jäkla typiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar